That's too much, that's too much
Den 4 december detta år, ska jag och världens finaste Vilma, få träffa henne. Människan. Geniet. Säkert!, Hello Saferide, Annika Norlin. The real deal.
Vi ska få prata med hon bakom dessa fantastiska texter. Och jag längtar så fruktansvärt mycket.
När vi har pratat med henne ska vi se henne live. Äntligen ska vi får se henne live, om jag har väntat länge? Du vet inte.
Detta är den väldigt fashionabla kvinnan som ska vara med under det finaste ögonblicket någonsin.
Och ja, bilden är extremt lånad.
Och den väskan ska jag så ha.
Och blev pappersmassa i fabrik
Bibliotek är kärlek.
Jag bara typ vet att denna bok kommer att leda till något bra.
Så nu har jag tre böcker att läsa.
Det dom inte sa, Lisa Lindén
Visom aldrig sa hora, Ronnie Sandahl
Collage - unga tankar i text och bild.
Förhoppningsvis blir det till fyra snart.
You take me in your arms
Att inse allt man vill göra, och att man har människor som är värda att kämpa för.
When you try your best but you don't succeed
Tappar fokus. Har inte mycket mer att ge, orka förstöra mig. Snälla sluta.
När mänskligheten ruttnar i en hög och alla ba vad är bäst för mig
Sämsta dagen någonsin?
Samtidigt som bästa dagen någonsin?
Inte direkt kanske. Men ändå! Stanbesöket med Linn och Linnéa var typ, stressigt. Och jobbigt.
Tågen krånglade.
Två fina pojkar (som inte var pojkar utan typ 20-25 år) spelade och sjöng.
Jag blev glad.
Vi satt vid dessa två fina pojkar (som inte var pojkar för att de var runt typ 20-25 år) när vi väntade på tåget. När vi gick vände jag mig om och log.
Han log tillbaka, han log så att det kändes.
Jag blev glad, fnittrig. Jag log igen.
Linn vinkade, han vinkade, jag vinkade.
Jag skickade en slängpuss (heter det ens så?) han log sådärstortsombordevarafysisktomöjligt.
Jag blev väldigt glad av denna pojke (som inte var en pojke för han var runt 20-25 år)
När jag är hemma sen så får jag reda på att Säkert! spelar i Stockholm, flippar. Hon spelar en fredag och en lördag, jag typ: JAG GÅR SÅ PÅ BÅDA.
Fast så var fredagen slutsåld redan, men jag, Vilma och Papi har biljett till lördagen. Förhoppningsvis följer Memme med också!
Jag är glad.
Led mig fel om ni vill, men under min livstid kan jag någon gång få bli ledd av någon som tror på någonting
Skolan suger. Åttan suger. Ja, det är klart att det gör.
Vi har mycket att göra, ja.
Men jag bryr mig inte just nu. Jag tänker bara, leva.
För med hjälp av de fantastiska människorna mitt liv delas med,
så kommer det här gå bra.
Orka ångest.
Orka.
Orka
Nej.
Punkt. Nu kör jag bara på.
Om det här fungerade på riktigt vore det awesome.
Det kommer bara leda till något ont
Hopp om Sverige? Hopp om Mänskligheten? Hopp om framtiden? Typ noll.
Hur gick det här till?
Hur tänker man när man röstar på ett parti som sverigedomokraterna?
Ett parti som är rasistiskt, kränker mänskliga rättigheter, och vars logik inte går ihop.
Hur fan tänker man då? Tänker man ens?
Jag kan helt ärligt säga att sverigedemokraterna, skrämmer mig. Det som kan hända, det skrämmer mig. Det är läskigt. Äckligt.
Det är äckligt att en jag ser på gatan kan ha röstat på sd(Nej, de förtjänar inte stora bokstäver). Jag undrar vad som får en människa att verkligen ogilla invandrare? Att vilja stänga Sveriges gränser.
Enligt mig ska inte sverigedemokraterna få ha ett enda finger i Sveriges politik. Inte ens ett lillfinger.
De som röstar på sverigedomkraterna, jag undrar verkligen om de faktiskt kommer från Sverige. Sådär fem generationer eller så, det skulle inte förvåna mig om så gott som inga är det. Fy sjutton.
Outfit idag: Svart. Jag skäms över att vara svensk idag.
We could light the candle
Ge mig nånting att tro på när ljuset är släckt.
Köttet är svagt
Veckan går för fort. Dagarna går för fort. Timmarna går för fort. Minutrarna. Sekunderna. Borta.
Ge mig en pausknapp, snälla. Låt mig pausa tiden. Andas. Bara för en minut eller två.
- Dagarna spenderas med fina människor, skola, lyssnande på facit, fina människor, facit, skola, facit, dans, skola, FACIT.
Rätt nöjd med tillvaron. Älskar känslan av att komma in på tåget där alla är svartklädda med min mössa som är orange, och min färgglada halsduk. Tuggandes på ett äpple, musik i öronen och ett leende på läpparna.
Dansa, fastän
dansa fastän hjärtat brister. Det går
sönder i takt med basen i marken.
Det går sönder i akt med värkande
huvet. Vulkan inuti men polerade
ytan. Det här golvet ikväll, jag ska
vara sist här. Dansa, fastän hjärtat
brister. Dansa fastän du inte är här.
Dansa, fastän - definitivt en av mina favoriter från Facit.
Jag är aldrig ledsen mera,
känner inte mycket längre.
Jag blev som kvar. - Läser hon mina tankar?
Ska vi starta upp en by.
Ska vi bygga upp något nytt.
Ska vi skriva en ny bibel,
med tio nya budord. Kan
vi heta något anant, Fredrik!
Ska vi passa in någonstans
där man får sköta sitt eget
huvud men slipper sköta
sig själv.
Fredrik - den är bara så sann.
I am tired and defensive
Jag orkar inte vara stressad.
Så det är jag inte.
It's just to suck it up, and do it
Det lever jag lite efter nu, ja, lever, efter.
Just nu: www.sverigesradio.se/p3/musikguiden - Annika Norlin. Oskar Linnros får bli en annan dag.
Imorgon. Imorgon. Imorgon.
(Ignorerar helt att det är valdebatt imorgon) Så släpper hon nytt album. Facit! Kommer ut.
Jag ska ha den. Jag tror att den är skitbra. Det tror jag faktiskt, och om den inte är skitbra så kommer jag ändå tycka det för att det är HON.
Diamonds are a girl's bestfriend
Tom.
Lyfter upp foten. Sätter ner foten.
Lyfter upp foten. Sätter ner foten.
Öppnar matteboken. Tar upp pennan.
Räknar. Skriver ner svaret.
Lyfter upp foten. Sätter ner foten.
Lyfter upp foten. Sätter ner foten.
Upp med busskortet. Ner med busskortet.
Inga sittplatser. Stå.
Lyft upp foten. Sätt ner foten.
Lyft upp foten. Sätt ner foten.
Ta ett äpple. Skölj.
Ät.
Lyft upp foten. Sätt ner foten.
Lyft upp foten. Sätt ner foten.
Ständigt påväg, ingen tid att tänka. Dränker allting i arbete och sysselsättning.
Sömn.
Inte känna, bara göra. Inte känna någonting alls.
Som på ett rullband är jag, följer med. Gör det jag ska.
Men känner ingenting. Ser egentligen ingenting. Hör ingenting.
Känner inte ett jävla dugg.
Fan, att det ska va så svårt
Men tänk om jag inte vill le? Tänk om jag bara vill lägga mig ner och gråta?
Det får du inte. För jag tänker fan inte ta hand om dig då. Så gör det inte. Fortsätt bara le. Le. Lee. Snälla, ingen jävla deppighet idag? Förfan! Var stark. Sluta vara så förbannat svag! Bara le. Le. Lee. Gråt när du kommer hem, deppa ihop i ensamhet, utsätt inte de du älskar för det. Kom igen.
För jag klarar inte det här.
Tror du att jag bryr mig?
Så skolan är igång. Det är, mycket, mycket, mycket att göra redan. Hur lyckas man ha mycket att göra redan? Men jag kämpar på. I helgen blir det, vad blir det egentligen? Allt är typ förvirrat just nu.
Jag vill kasta loss, och lära mig slåss
Idag ska jag på konfaungdomsledareutbildning med Mathilda och annat fint folk. Mys.
Senare ska jag dra fram min kamera och vara kreativ, och sticka! Jag ska fota min stickning! Min stickning, åh, min stickning. Den är min pojkvän, jag är besatt. Den är fin.
All that is wrong
Den senaste tiden, har varit, konstig. Inte bra, inte usel, det går i vågor. Jag vet inte om det är bra, jag vet inte om det är dåligt, ärligt talat så vet jag ingenting. Mer än att jag vill hoppa av ett tag, ta en paus från livet, men det funkar inte riktigt så. Det borde finnas en pausknapp, men det gör det inte. Något en unge med sin naivitet kvar kan försöka uppfinna. Jag är inte naiv längre. Inte positiv heller för den delen. Just nu ser jag bara hur jävla dåligt allt är. Det är ju skitsmart av mig måste jag bara säga, jag blir så jävla glad av det. Fast kanske inte.
Jag har börjat sticka igen! Tantvarning på mig kan jag ju bara säga, ont i rygg och höft samt sitter och stickar. Herregud säger jag bara. Fast ryggontet är typ borta, ont i höften har jag alltid. Jävla ben. Sticka! Jag har garner i fina färger, och ska typ köpa mer. Jag ska sticka en lång färgglad halsduk. Jag håller just nu på med benvärmare, svarta. En är färdigstickad och den andra har jag kommit halvvägs med. Regina is going to wear hemstickat, Regina is going hippie.
Skolan flyter på, allt flyter på, utom jag. My mind is fucked up. My mind is soooooo fucked up.
Hurt
Skolan har börjat, och det känns rätt bra faktiskt. Helt okej i alla fall, det varierar. Idrott kan jag nog klara, Lena pratade med mig om att jag har stora möjligheter till att få vg, då blev jag gladis.
Igår sov Linn hos mig, fast först var vi med Richard och Mackan, men ändå! Vi tittade på Stolthet och Fördom,
den är så förbannat fin!
Idag vaknade vi lite för sent, inte hemskt farligt, men ändå. Så jag stressar, och så ska jag ner för att sminka mig innan jag ska möta Katja. Jag ramlar. Får ett trappsteg i ryggen. Först skriker jag så klart, men sen känns det rätt lugnt, och så sminkar jag mig och sen går vi. Allt är lugnt, möter Katja, Linn går, vi går till centrum och sitter där och snackar. Det är förövrigt sjukt kallt ute!
Sen nu när jag kommer hem, känner jag hur förbannat jävla pissont det gör. Så ingen dans för mig idag. Det dödar mig. Det gör mig så ledsen, och det gör ont ont ont ont ont ont ont. Skit.
Jag tror att det här kan vara början på något stort
De senaste dagarna har jag varit, upptagen. Skolan har börjat, jag har varit på rockville måndag och idag, och igår var det konfaåterträff. Jag är pepp på att bli aktiv i kyrkan! Tummen upp för det va!
Idag repade vårt band, jag, Katja, Tova och Linn alltså. Jag tror verkligen på det här alltså, jag spelar bas, och det känns så himla bra. Typ bara, roligt, bra. Jag är trött, och imorgon börjar vi åtta. Toppen.
Vårt schema suger bajs.
Och jag hatar dryga människor. JAg blir så irriterad, och vad som gör mig ännu mer irriterad, är folk som verkar vara dryga men som egentligen inte är det! Idag var emodag, fram till Rockville alltså, då blev det peppdag. Hjärndött detta är, jag ska sova nu. För jag är trött. Godnatt.
To live today, to die, the day after tomorrow
Efteråt stressade jag och Mathilda hem, en halvitmme senare satt vi i bilen med Timo på högsta volym och peppade om fan.
Kom fram till nyköping och Typ en festival. Satt och väntade ett tag. Tänkte lyssna på ett band men Mathilda blev livrädd för att de skrek så mycket att vi väntade ute på gräset istället.
Sen gick vi in och tog platser. Det var bara två snygga pojkar framför oss. Vi var nöjda. Vi väntade. Väntade. Timo kom ut, fast vi skulle låtsas att han inte var där, för egentligen var han inte där.
Sen går han igen. Byter om bakom ett sorts skynke, jag har nu sett Timo utan tröja, höhöhö. Pojkarna framför oss, går. GÅR. GÅÅÅR. Jag och Mathilda hamnar. Längst. Fram. Timo. Kommer. Och. Vi. Står. Längst. Fram.
Jag fick höra Creep live. Han är så äkta, och så förbannat fin.
Det var den bästa konserten någonsin, och efteråt kom han ut och sålde tröjor och sånt och signerade, som vanligt. Jag och Mathilda hamnade längst fram även där.
Jag fick min hemmagjorda 'Timo - I'm gonna take you home' tröja signerad.
Konversation:
Jag: Kan du signera den här?
Timo: Ja absolut *läser* ANGENÄMT! *ler*
Jag: *fnittrar* *får tröjan* Kan jag få en kram också?
Timo: Aa
*KRAMAS*
Och viktigast av allt: JAG KÄNDE TIMOS SVETT.
Jag hade inte med min kamera, lite sugigt, ja. Men fan vad den konserten var bra. Den bästa någonsin faktiskt. Timo, timo, timo. Imorgon börjar skolan, men det skiter jag fullständigt i.
