findinganswers -

När allting börjar om.

Fin teckning, av en Sara, som sitter på min vägg.

Det lilla rummet, det är egentligen inte så litet men det är finare att säga det lilla rummet än det stora rummet, var din systers förut. Du är för lat för att ta ut de tre speglarna. Du är faktiskt ganska lat annars också.

Du blir alltid igenkänd för ditt hår, fast nu har du rakat av det. Du ser lite ut som en groda nu.

Jag gillar dina kläder har jag kommit fram till, du gav mig en av dina tröjor igår.

Du säger att jag är fin, jag säger att du är finare, då säger du att jag är finast.

Ibland mitt i natten, när den där jag-är-ensam-i-mörkret-ångesten kommer, så dyker det upp ett ljudlöst sms på min mobil.
Du är finast i världen. <3

När jag inte svarar, så skriver du igen, för du vill prata med mig. Ibland svarar jag inte bara för att retas, ibland för att jag faktiskt glömmer. Jag är faktiskt väldigt glömsk.

Dina ögon är väldigt vackra. Du säger att du inte håller med mig, då säger jag det igen.

De är så ärliga, oskyldiga, samtidigt så fyllda av hemligheter. Jag älskar dina ögon, och jag säger det jämnt.

Dessutom, så älskar jag dig.

2010-11-28 @ 14:24:17 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

När mänskligheten ruttnar i en hög

Jag skulle ha stuckit när jag kunde, viskade hon ut i luften.
För det var vad allt var nu.
Luft.

2010-11-27 @ 00:13:06 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Låt oss gå i eld

Oskar Linnros i Södertälje var fint. Vi köade länge, det var också fint. Vi fick bra platser, det var finast.

Charmiga flickorna på morgonenalldelsförtidigtdagenefterenkonsert.

2010-11-21 @ 19:36:16 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Rader ur låtarna jag valt ut som våra, fast du inte vet om det.

Allting börjar om, jag kan börja om
Jag behöver hela mig så jag kan ge dig hela mig när allting börjar om
Förlåt att jag aldrig sagt förlåt - Daniel Adams-Ray

Du kysste mig nyss, det kommer bara leda till något ont
Det kommer bara leda till något ont - Säkert och Markus Krunegård

They say we're to young, and we don't know we won't find out until we grow
Well I don't know, if all that's true, cause you got me, and baby I got you
Babe, I got you babe
I got you babe
I got you babe - Timo Räisänen och Maia Hirasawa

Tänk på mig tänk på mig tänk på mig
Gick in till din hjärtkammare rörde vid varenda cell
Hörde skriken från dina barndomsår
sa jag förstår jag förstår jag förstår jag förstår
Det är så lugnt i dig när allting stormar utanför
Influensa - Säkert

Fast ord räcker egentligen inte till.

2010-11-14 @ 20:57:56 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Du är inte en i mängden, men jag är en utav dom få som inte lämnar dig när färgen flagnar på fasaden

Slutet av mitt lov spenderades hos Morfar.

Och på café med fina flickorna

2010-11-07 @ 21:25:00 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Vi faller som få, vi reser oss upp

Medan vi faller
Förlåt att jag aldrig sa förlåt
Voyeuren

2010-11-05 @ 10:32:07 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

15 minuters perfektion

Dagen spenderades med Linn, Tova och Angela. Samt det här

Så himla bra. Och man får egentligen inte såhär bra bilder, det händer helt enkelt inte.
Och så gjorde det det ändå :PppPpPppPpp

2010-11-04 @ 22:23:55 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Buuu, fast nä.

Det här är vad jag gjorde på halloween igår.

2010-11-01 @ 16:14:46 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vilse i allt det svarta

Bara en liten liten lögn, och sen gick allt i tusen bitar.
Det gråa molnet kom, det där som inte brukar komma om jag är med folk. Bara när jag är ensam. Och oftast på natten. Nu var det kväll, och jag var med människor jag tycker om. Men det kom ändå.
Jag försöker dra mig undan, hålla inne tårarna. Jag går för fort, för att komma bort, så att jag kan ha min ångest ifred. Inte utsätta någon annan för regnet från det gråa förjävliga molnet.

Är du okej?
Nej, jag orkar inte

Sen gick jag fort. Fort. Fort. Och tårarna rann.
Jag hörde honom komma bakom mig, han sprang, jag gick förbi hans dörr. Han insåg nog att något var fel, för han tystnade och stod dumt kvar.
Sen hörde jag henne komma, hon sprang också. Jag blev arg först, ville vända mig om och säga att jag ville vara själv. Lämna mig ifred liksom. Men det gjorde jag inte.
Hon kramade mig, och jag grät. Jag grät. Och jag grät.
Sen fick hon mig att skratta. Det vore att ljuga igen att säga att hela det jävla molnet försvann, men det skingrades, blev mindre, tack vare henne. Och jag insåg att jag behöver henne, riktigt jävla mycket.

2010-11-01 @ 10:22:07 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()