findinganswers

Jag sitter i ett rum med fyra andra tjejer. En har färgat håret, det är snyggt. Hon ser sådär fin ut, som hon egentligen alltid gjort. En annan har nyss skaffat glasögon, hon passar så bra i dem, att det gör mig glad. Vi skrattar, lever. Äter glass, med maränger som tar slut, chokladsås och strössel. Jag tycker inte om strösslet, fast så jag äter det inte. För det är så, att man inte måste göra allt. Bara det man vill.

Klockan hinner bli sent innan vi går och lägger sig. Jag och två av de fina flickorna sover i en dubbelsäng. Vi pratar, om allt. Om gymnasieval, betyg, tobak och alkohol, sådär mitt i natten. Vi ligger nära, skrattar. Pratar. Klockan 04.45 somnar vi.

Jag får skämma bort dessa fina människor med amerikanska pannkakor, det blir massor över. Hon med det nyfärgade håret äter med glass och chokladsås, vi andra med sylt. Smeten tar aldrig slut, det blir massor över.

De får inte hjälpa till egentligen, det är som en present från mig. Fast lite hjälper dem till, bara för att de är så fina.

Att inse allt man vill göra, och att man har människor som är värda att kämpa för; är egentligen ganska lätt.