findinganswers

Sämsta dagen någonsin?
Samtidigt som bästa dagen någonsin?

Inte direkt kanske. Men ändå! Stanbesöket med Linn och Linnéa var typ, stressigt. Och jobbigt.
Tågen krånglade.

Två fina pojkar (som inte var pojkar utan typ 20-25 år) spelade och sjöng.
Jag blev glad.
Vi satt vid dessa två fina pojkar (som inte var pojkar för att de var runt typ 20-25 år) när vi väntade på tåget. När vi gick vände jag mig om och log.
Han log tillbaka, han log så att det kändes.
Jag blev glad, fnittrig. Jag log igen.
Linn vinkade, han vinkade, jag vinkade.
Jag skickade en slängpuss (heter det ens så?) han log sådärstortsombordevarafysisktomöjligt.
Jag blev väldigt glad av denna pojke (som inte var en pojke för han var runt 20-25 år)

När jag är hemma sen så får jag reda på att Säkert! spelar i Stockholm, flippar. Hon spelar en fredag och en lördag, jag typ: JAG GÅR SÅ PÅ BÅDA.
Fast så var fredagen slutsåld redan, men jag, Vilma och Papi har biljett till lördagen. Förhoppningsvis följer Memme med också!

Jag är glad.