findinganswers

Jag vill egentligen bara sätta mig ner och klaga. Klaga. Klaga. Klaga. Och sen klaga lite till, på hur förbannat idiotisk mänskligheten är. Fast det tänker jag inte gör, för då slår Linn på mig, och dessutom vill jag inte sprida mina hata-världen-känslor vidare. Ingen förtjänar dem.

Den senaste tiden, har varit, konstig. Inte bra, inte usel, det går i vågor. Jag vet inte om det är bra, jag vet inte om det är dåligt, ärligt talat så vet jag ingenting. Mer än att jag vill hoppa av ett tag, ta en paus från livet, men det funkar inte riktigt så. Det borde finnas en pausknapp, men det gör det inte. Något en unge med sin naivitet kvar kan försöka uppfinna. Jag är inte naiv längre. Inte positiv heller för den delen. Just nu ser jag bara hur jävla dåligt allt är. Det är ju skitsmart av mig måste jag bara säga, jag blir så jävla glad av det. Fast kanske inte.

Jag har börjat sticka igen! Tantvarning på mig kan jag ju bara säga, ont i rygg och höft samt sitter och stickar. Herregud säger jag bara. Fast ryggontet är typ borta, ont i höften har jag alltid. Jävla ben. Sticka! Jag har garner i fina färger, och ska typ köpa mer. Jag ska sticka en lång färgglad halsduk. Jag håller just nu på med benvärmare, svarta. En är färdigstickad och den andra har jag kommit halvvägs med. Regina is going to wear hemstickat, Regina is going hippie.

Skolan flyter på, allt flyter på, utom jag. My mind is fucked up. My mind is soooooo fucked up.