En högerkrok och riktigt blod, nu när jag kännt kärlek vill jag bara ha mer

Allt blir till glasskärvor som skär
river och sliter
blottar
och fast det bara är för någon sekund,
hinner blodet ändå droppa.

Dag 16 - Min första kyss

Var i en lekpark i somras. Punkt.

Dag 15 - Mina drömmar

Min dröm om vad som ska hände inom en vecka
Jag vill så gärna beställa hem de där hörlurarna.

Min dröm om vad som ska hända det här året, passande såhär efter nyår
Jag vill att jag det här året inte ska låta saker dra ner mig. Det kommer antagligen inte gå till så i alla fall, men jag vill börja sätta saker i lite perspektiv och inte låta varje småsak sluta med skakande i säng med önskan om tårar som inte kommer. Dessutom vill jag dra ner lite på tänkandet, fast det lär väl inte gå.

Min dröm om i sommar
Jag vill att min familj ska ta oss till USA. Jag vill gå runt i Hogsmeade. Jag vill shoppa i New York. Och jag vill åka på festival, eller i alla fall flera konserter. Jag vill bada. Jag vill träffa nytt folk. Jag vill skratta. Jag vill uppleva. 

Min dröm inför framtiden, typ det här vill jag bli när jag blir stor
Jag vill vara utbildad inom psykologi och jobba med ungdomar. Jag vill vara gift, eller i alla fall ha ett stadigt förhållande, med en man som vill ungefär samma saker som jag och förstår sig på mig. Vi har två barn, varav åtminstonde en är en tjej, och så har vi en katt också. Världen är inte helt förstörd, och samhället är rent av lite fint.
Fast viktigast är väl egentligen det där med lycka.


2010





Hej 2011.


Jag tror att jag förstår vad Honung handlar om

De där ögonen som jag så lätt skulle kunna drunkna i.
Sjunka in i, så djupt.
och det här är det enda som plågar mig
helt och fullt kan du aldrig bli min
för aldrig kan jag och aldrig ska jag träda in i ditt skin

Jag önskar att jag kunde krypa in i ditt skin
För jag vet inte bättre
och det här är vad som äter mig;
att din hud är doppad i honung

World behind my wall

Så tog dem även dig.

Dag 14 - Min dag

Första lovdagen jag inte haft något direkt inplanerat tog jag mig upp ur sängen, försent visserligen, och gjorde mig klar för att åka till finaste pojken.
Det har varit ganska allmänt fint.

Jag klarar mig aldrig ensam

Mathilda kan intyga att jag sagt nej till Lasse Lindh.
Typ; nej jag tycker inte om honom hur många chanser jag en ger honom
Men igår, och imorse, hände något.
Lasse Lindh fick mig att känna

Och jag behövde väl bara skriva av mig.

Dag 13 - Den här veckan

Den här veckan har varit väldigt händelserik på ett händelselöst sätt.
Jag har spenderat all tid jag kunnat med Simon.
Jag fick mina första betyg. (Som jag förövrigt är nöjd med.)
Jag har köpt julklappar (igår, sista minuten äger. Fast inte riktigt.)
Jag ska fira julafton idag. (Åh, jag älskar julen)

Dag 12 - Det här får mig att må bättre

Den här får mig att må bättre, det är en fin blandning mellan peppande låtar och sådana som får mig att vilja gråta. Perfekt när jag ska bli pepp på livet igen.

Annars; Vänner, Simon (ja, han är en egen kategori), skriva av mig, spela backgammon på min mobil (<-- bästa skyddet mot ångest någonsin.).


Dag 11 - Ett minne

Jag har så många minnen. Och jag går igenom dem varje kväll, kanske inte alla, men ett urval.
Jag tänker på den där tiden när allt var så lätt och så bra
På den där den där dagen när jag satt i en lekpark en hel dag
På när jag och Linn tog med oss varmamackor och satt på ett berg vid hennes hus och pratade om världen ur två oskyldiga åttaåringars perspektiv
På när jag och Linn satt på samma berg och blev bortjagade av idag kallade surtanten
Simple Plan-konserten, Säkert-konserten, Timo i nyköping med Mathilda, Arvika
hur lätt allting var en gång i tiden, och hur osvårt allting är idag.
För bara för att ingenting är lätt längre, betyder det inte att allting är svårt.


'Cause maybe maybe maybe

Tror du att allt kan bli som förut?
Jag vet inte, men vi kan i alla fall försöka.

Vem lämnade vem?

och jag önskar att det var om mig.
För det hade varit lättare, än att inse att du kanske rent av glömt mig.


Se mig, hör mig, jag är desperat

Att vissa lägger sig i andras liv, på ett så orättvist sätt.
Det är så fel, men ingen verkar förstå.
Bara en liten kommentar, som egentligen är obetydlig.
Kan trycka ner någon så lågt.
Förstår man inte det, har man aldrig varit jag.

Dag 10 - Min syster

Jag och min syster, vi är systrar helt enkelt. Vi har kanske inte en sådär bra syster relation som man ser i filmer, det har jag med Linn istället, men hon är inte så gammal än.
Min syster är elva år gammal, fast snarare elva år liten.
Snart kommer hon vara tolv, och om inte mycket mer tid tretton.
Jag vet hur jag var när jag var tolv, och tretton. Tänk när hon är fjorton, när hon är lika gammal som jag är nu.
Jag vill inte att hon ska växa upp.
Jag önskar, att min syster inte ska behöva se världen ur annat än ett barns ögon.
Jag vill att hon ska fortsätta leka med barbie, och gå på fest med saft. Få med sig en godispåse hem.
Men hon växer, vare sig jag vill det eller inte.
Hon sitter inne på internet, hon har säkert facebook snart.
Och allt det där skrämmer mig, för jag vill att hon ska vara oskyldig.
Sådär ren, när hon med stora ögon frågar mig varför Simon är hemma hos mig.
Hon är så liten, och när jag svarar för att jag tycker om honom så går hon därifrån.
En del av mig, är rädd för att min syster redan blivit tagen av världen.
Fast nej, inte av världen, men utav sig själv på sätt och vis.
För ibland, så är hon i en bubbla. Det som kanske finns i den där bubblan, skrämmer mig.
Min syster, ger mig hopp om världen.
Jag vill bara att det ska fortsätta så.

Dag 09 - Min tro

Jag skulle vilja säga att jag tror på mänskligheten, men det gör jag verkligen inte.
Jag skulle vilja säga att jag tror på att om man bestämmer sig för något så går det, men det fungerar inte alltid så. Det är en himla massa saker som ska passa in.

Jag är kristen. Jag tror på gud, och jag tror på bibeln. Inte bibelns alla historier, inte ordagrant, men jag tror på att alla berättelser i bibeln har en mening, och det är syftet jag tror på. Jag har trott på gud sen min mormor dog. Jag antar att jag behövde något att tro på, sen fastnade jag väl.

Jag skulle vilja säga, att jag går i kyrkan. Men det har jag inte gjort på väldigt länge, jag tycker dock att gudstjänster är väldigt mysigt, om man har tur med prästen. Min favoritpräst, han heter Arne. Han motiverar mig, såhär sa han en gång;
Jesus var inte en högt uppsatt person, han var som vi, en vanlig människa. Kanske ska någon av er också förändra.

I somras konfirmerades jag. Jag träffade vänner, hade roligt, tänkte, skrattade, grät tror jag också att jag gjorde. Det var väldigt fint alltihopa, fast att vi var tvungna att gå upp sju på morgonen.
På själva konfirmationen blev jag tårögd när vi gick in i kyrkan. Det var väldigt fint alltihopa helt enkelt.


Dag 08 - Ett ögonblick

Vi var så nervösa, så fruktansvärt nervösa.
Men vi gjorde det.
Vi ställde oss på scenen, och vi fick hjälp med att fixa instrumenten och så.
Sen räknade Tova in, och allt släppte för mig, det var inte så farligt ändå.
Och vi spelade, och mina fina flickor sjöng.
Och det lät bra, det gjorde det faktiskt.
Och mina fingrar gick ganska lätt över basen, det var inte så hackigt som vanligt.
Min pojke log mot mig, mina vänner log mot mig, och jag hoppas att jag log tillbaka.
Gjorde jag inte det gjorde jag i alla fall det inombords.
För allting var så fulländat, och perfekt.


Sju saker ni inte visste om mig

En viss Musse   utmanade mig till att göra det här, så jag gör väl det.
Inte för att det är någon sak som är en nyhet egentligen, men ändå.

Sak nummer ett.
Jag är rädd för att åka över broar, och för att flyga. Jag tror att det har med att göra att jag varje gång jag sitter på ett tåg som åker över en bro, ser scenarion om hur tåget skulle kunna ramla. Då skulle ingen kunna rädda oss. Jag vill ha mark under fötterna helst, på något sätt känns det inte lika farligt om inte min grund ryckts bort från mig.

Sak nummer två.
Jag tänker för mycket. Speciellt under kvällen. Jag kan till exempel ligga och tänka på hur mänskligheten ruttnar i en hög, fast det inte är vad en fjortonårig flicka ska tänka på, för jag ska bara tänka på pojkar och vänner. Inte mänsklighetens problem. Men det gör jag ändå.

Sak nummer tre.
Jag är mörkrädd. Det är nog för att jag är så fruktansvärt paranoid egentligen, men jag tror också att det är för att mörkret inte distraherar mig. Och är jag inte distraherad av något, vad som helst, så tänker jag. Alldeles för mycket. Så går det runt. Jag inbillar mig att någon ligger under min säng, och så ligger jag där kallsvettig och vågar inte ens sträcka ut handen efter mobilen. Och min mamma klagar på att jag sover med mobilen i sängen, om hon bara visste varför jag gör det.

Sak nummer fyra.
Jag lever på musik.

Sak nummer fem.
Jag älskar att gråta. Bara få bort allt, allting rinner bort i takt med hur vätskan lämnar ögonen. Jag älskar att vara sådär lättad. Men jag hatar att inte gråta. Att bara ha ett stort hål inom sig, för hur blir man av med det, om man inte kan gråta?

Sak nummer sex.
Jag har ett stort behov av att göra mina föräldrar nöjda. Hur mycket jag än skulle vilja säga att jag skulle kunna skita i skolan och ändå vara nöjd, så kan jag inte det. För mina föräldrar skulle vara så besvikna, och sånt klarar jag inte av. Och jag skulle väl också kunna supa, om det inte vore för hur förstörda mina föräldrar skulle bli. De har helt enkelt smittat ner mig med sitt det-här-är-rätt och det-här-är-fel.

Sak nummer sju.
Jag har en tendens att lita på folk, alldeles för snabbt. Jag kastar mig egentligen på folk. Det är ganska läskigt, för man vet inte riktigt om man litade på rätt eller fel person. Och jag har litat på fel personer, men jag har också hittat rätt. Och jag antar att det är så det måste vara.




Dag 07 - Mina vänner

Jag är lyckligt lottad och har ganska många vänner egentligen.
Självklart är alla dock inte lika nära vänner som andra.

Vi har Rum 17-tjejerna - Vi har alltid roligt tillsammans. De är de som får mig att tänka på annat och bara ha roligt för en stund. Vi lärde känna varandra på konfirmationen i somras, och vi har kontakt nu. Vi träffas inte så ofta som vi borde, jag och Mathilda springer på konserter hela tiden visserligen, men det var länge sen alla vara samlade.

Pojkarna - Är dem där man bara träffar och har kul med. Tänker inte på något, fast ändå på allt. De är väldigt roliga människor, och jag tycker om dem.

Och Sh-tjejerna Memme och Vilma. Vi lärde känna varandra via sh för ett ganska långt tag sen. Jag lärde känna memme före vilma. Båda är väldigt fina människor. Memme glädjer sig så otroligt mycket åt andra människors lycka. Hon förtjänar det bästa, och bara det bästa. Vilma är den där som alltid är väldigt upptagen, men som man ändå vet var man har henne. Hon är väldigt trevlig, ja trevlig. Trevlig är nog vad hon är.

Musse- Jag tänkte skriva Sh-pojkarna först, men han är bara en. Musse heter egentligen Fredrik. Han bor i Umeå, så vi träffas inte speciellt ofta, men vi vet ändå var vi har varandra. Han är en väldigt fin människa, och jag vet att man kanske bara säger så, men han är verkligen det. När jag är nere och hatar världen skriver jag till honom, för han kan få det mesta att bli fint, eller bara hata världen tillsammans med mig.

Tova - Är en av de absolut sötaste människor jag träffat. Hennes personlighet är en väldigt fin sådan, och den lyser alltid igenom. Hon spelar trummor och sjunger i vårt band, hon tror alltid att hon inte sjunger bra, men det gör hon. Hon tror inte att hon någonsin kommer bli kär, men någongång kommer hon det, och jag hoppas att det är i världens bästa kille, för det förtjänar hon. Hela hon är bra faktiskt. Vi har inte känt varandra så länge, men jag vet, att jag älskar henne.

Linn - Vi lärde känna varandra för tio år sedan, vi har varit bästa vänner i runt åtta. Det är länge. Hon känner mig utan och innan, och vet nog mer om mig än jag tror. Så hon är nog den som vet absolut mest om mig. Vi säger inte att vi älskar varandra speciellt ofta, men det betyder inte att vi inte gör det. Linn och jag har gått igenom så väldigt mycket tillsammans, hon vet hur jag känner, och jag vet hur hon känner -tror jag i alla fall. Hon vet vad jag behöver, och fixar det åt mig. Jag älskar henne, på riktigt.

Dag 06 - Vad hade jag på mig idag

Idag hade jag på mig
två par strumpbyxor,
ett par svarta tights och ett par grå strump med färgglada prickar på.
Sen hade jag min Daniel Adams-Ray tröja, som fungerar som en klänning,
en svart cardigan
och min pojkväns sjal som är rödsvart och allmänt fin.
Håret hade jag i sidofläta
och jag var större delen av dagen också iförd min pappas grå mössa som jag har beslagtagit.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0