findinganswers

Benen är så smala, genom hans trasiga jeans syns hans knä. Han har tubhalsduk och krull. Han spelar gitarr, och sjunger. Tittar ner i marken, säger inte mycket, han verkar nervös. Och där står jag, och dör lite smått.

Han är framåt, pratar mycket, men verkar ändå lite nervös. Låtarna är så vackra. Han har glasögon, han ber om vatten. Han får vatten också, han verkar lite sådär lagom socialt störd. Sådär socialt störd som är fint att vara.

Det här är så mycket jag har av fina pojkar just nu, på en scen en bit bort, inte nära, inte inom räckhåll, bara på avstånd, och när jag tänker efter vill jag nog ha det precis så som det är.


(Bandet med pojken med krull kan gärna visa sig så att jag kan hitta deras myspace. Tack på förhand liksom.
Sons of our fathers, <3 http://www.myspace.com/deathlight)