Går förbi bänken som inte finns längre, går förbi lekparken där du satt, men inte är du samma, för nu håller din hand i en annan, och trots att du fryser så är det så jävla värt det, för han är din, och du är hans


Valborg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0