Gör uppror mot mig själv och det är jag som kommer få betala men det fattar inte jag

och jag tänker jag skiter i det här jag skiter i det här
ingen bryr sig ändå och det är så inte värt det

och sen inser jag att jag bryr mig
och att jag inte kan skita i det
och att det så inte är värt det men att jag kommer att göra det ändå

för det är i min ryggmärg
mitt blod
mitt förbannade huvud
i mina tvångstankar i bena
och i mina tankar som säger att jag måste måste måste måste
och skiter i att varenda nerv protesterar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0