22 Augusti 2011
Jag är rädd, faktiskt.
Riktigt jävla feg egentligen.
Idag är början på året då allt tar slut,
fast inte allt, men saker har ju redan börjat falla isär.
Livet om vi tidigare visste det, tar slut om två terminer helvete.
Det är första dagen
och jag är redan upprörd över ett antal saker
höjer rösten och tjatar ut allt över mamma.
Och alla andra som, kanske inte vill, lyssna.
Jag vill inte att allt ska ta slut.
Förändring vill jag ha.
Men inte förlust.
Kommentarer
Trackback