22 Augusti 2011

Jag är rädd, faktiskt.
Riktigt jävla feg egentligen.
Idag är början på året då allt tar slut,
fast inte allt, men saker har ju redan börjat falla isär.
Livet om vi tidigare visste det, tar slut om två terminer helvete.
Det är första dagen
och jag är redan upprörd över ett antal saker
höjer rösten och tjatar ut allt över mamma.
Och alla andra som, kanske inte vill, lyssna.
Jag vill inte att allt ska ta slut.
Förändring vill jag ha.
Men inte förlust.

.....

Jagvillskriva.
Jag har ett desperat behov av att fylla hålet inom mig med små tryckta bokstäver.
Jag vill sätta mig ner och veta exakt hur en historia ska börja och sluta och smågrejer.
Men det vet jag inte.
Jag har spenderat alldeles för lång tid på att stirra på ett tomt papper (om man bortser från linjerna på det alltså).
Det är så frustrerande.
Jagvillskriva.

Du har missförstått, jag är inte värd det här, jag har ingenting som du vill ha


RSS 2.0