Oh, don't let them break your dreams, my darling
Benen är så smala, genom hans trasiga jeans syns hans knä. Han har tubhalsduk och krull. Han spelar gitarr, och sjunger. Tittar ner i marken, säger inte mycket, han verkar nervös. Och där står jag, och dör lite smått.
Han är framåt, pratar mycket, men verkar ändå lite nervös. Låtarna är så vackra. Han har glasögon, han ber om vatten. Han får vatten också, han verkar lite sådär lagom socialt störd. Sådär socialt störd som är fint att vara.
Det här är så mycket jag har av fina pojkar just nu, på en scen en bit bort, inte nära, inte inom räckhåll, bara på avstånd, och när jag tänker efter vill jag nog ha det precis så som det är.
(Bandet med pojken med krull kan gärna visa sig så att jag kan hitta deras myspace. Tack på förhand liksom.
Sons of our fathers, <3 http://www.myspace.com/deathlight)
Don't let the devil ruin it all
Jag orkar inteeeee med det här just nu, fatta.
Jag vill bo i en sagovärld med de finaste människor, massa te och kakor - utan risk för att bli köttbulleeee.
En sagovärld utan massa idioter som inte fattar hur man ska bete sig.
Låt oss sticka en basilisktand i matteboken, som min idol gjorde med hans fiendes dagbok.
Dricker te ur en grön mugg.
Borde plugga, men lyssnar på Lasse Lindh istället, och The smiths, och Timo, och Säkert, och Hello Saferide, samt Andreas Grega, världens finaste kombination.
Tittar på bilder från andra tider, som känns så långt bort, fast de egentligen var alldeles nyss. Nästan nyss i alla fall. Drömmer mig bort.
That's too much, that's too much
Den 4 december detta år, ska jag och världens finaste Vilma, få träffa henne. Människan. Geniet. Säkert!, Hello Saferide, Annika Norlin. The real deal.
Vi ska få prata med hon bakom dessa fantastiska texter. Och jag längtar så fruktansvärt mycket.
När vi har pratat med henne ska vi se henne live. Äntligen ska vi får se henne live, om jag har väntat länge? Du vet inte.
Detta är den väldigt fashionabla kvinnan som ska vara med under det finaste ögonblicket någonsin.
Och ja, bilden är extremt lånad.
Och den väskan ska jag så ha.
Och blev pappersmassa i fabrik
Bibliotek är kärlek.
Jag bara typ vet att denna bok kommer att leda till något bra.
Så nu har jag tre böcker att läsa.
Det dom inte sa, Lisa Lindén
Visom aldrig sa hora, Ronnie Sandahl
Collage - unga tankar i text och bild.
Förhoppningsvis blir det till fyra snart.
You take me in your arms
Att inse allt man vill göra, och att man har människor som är värda att kämpa för.
When you try your best but you don't succeed
Tappar fokus. Har inte mycket mer att ge, orka förstöra mig. Snälla sluta.
