När allting börjar om.
Fin teckning, av en Sara, som sitter på min vägg.
Det lilla rummet, det är egentligen inte så litet men det är finare att säga det lilla rummet än det stora rummet, var din systers förut. Du är för lat för att ta ut de tre speglarna. Du är faktiskt ganska lat annars också.
Du blir alltid igenkänd för ditt hår, fast nu har du rakat av det. Du ser lite ut som en groda nu.
Jag gillar dina kläder har jag kommit fram till, du gav mig en av dina tröjor igår.
Du säger att jag är fin, jag säger att du är finare, då säger du att jag är finast.
Ibland mitt i natten, när den där jag-är-ensam-i-mörkret-ångesten kommer, så dyker det upp ett ljudlöst sms på min mobil.
Du är finast i världen. <3
Du är finast i världen. <3
När jag inte svarar, så skriver du igen, för du vill prata med mig. Ibland svarar jag inte bara för att retas, ibland för att jag faktiskt glömmer. Jag är faktiskt väldigt glömsk.
Dina ögon är väldigt vackra. Du säger att du inte håller med mig, då säger jag det igen.
De är så ärliga, oskyldiga, samtidigt så fyllda av hemligheter. Jag älskar dina ögon, och jag säger det jämnt.
Dessutom, så älskar jag dig.
Kommentarer
Trackback
