findinganswers

Vi var så nervösa, så fruktansvärt nervösa.
Men vi gjorde det.
Vi ställde oss på scenen, och vi fick hjälp med att fixa instrumenten och så.
Sen räknade Tova in, och allt släppte för mig, det var inte så farligt ändå.
Och vi spelade, och mina fina flickor sjöng.
Och det lät bra, det gjorde det faktiskt.
Och mina fingrar gick ganska lätt över basen, det var inte så hackigt som vanligt.
Min pojke log mot mig, mina vänner log mot mig, och jag hoppas att jag log tillbaka.
Gjorde jag inte det gjorde jag i alla fall det inombords.
För allting var så fulländat, och perfekt.