findinganswers

Igår var jag på min första danslektion på Lasse Khülers, det kommer bli grymt - tror jag.
Efteråt stressade jag och Mathilda hem, en halvitmme senare satt vi i bilen med Timo på högsta volym och peppade om fan.
Kom fram till nyköping och Typ en festival. Satt och väntade ett tag. Tänkte lyssna på ett band men Mathilda blev livrädd för att de skrek så mycket att vi väntade ute på gräset istället.
Sen gick vi in och tog platser. Det var bara två snygga pojkar framför oss. Vi var nöjda. Vi väntade. Väntade. Timo kom ut, fast vi skulle låtsas att han inte var där, för egentligen var han inte där.
Sen går han igen. Byter om bakom ett sorts skynke, jag har nu sett Timo utan tröja, höhöhö. Pojkarna framför oss, går. GÅR. GÅÅÅR. Jag och Mathilda hamnar. Längst. Fram. Timo. Kommer. Och. Vi. Står. Längst. Fram.

Jag fick höra Creep live. Han är så äkta, och så förbannat fin.

Det var den bästa konserten någonsin, och efteråt kom han ut och sålde tröjor och sånt och signerade, som vanligt. Jag och Mathilda hamnade längst fram även där.
Jag fick min hemmagjorda 'Timo - I'm gonna take you home' tröja signerad.
Konversation:
Jag: Kan du signera den här?
Timo: Ja absolut *läser* ANGENÄMT! *ler*
Jag: *fnittrar* *får tröjan* Kan jag få en kram också?
Timo: Aa
*KRAMAS*

Och viktigast av allt: JAG KÄNDE TIMOS SVETT.
Jag hade inte med min kamera, lite sugigt, ja. Men fan vad den konserten var bra. Den bästa någonsin faktiskt. Timo, timo, timo. Imorgon börjar skolan, men det skiter jag fullständigt i.